...one step back.
Efter 3 veckor konvalesens trodde jag inte att det skulle vara sa jobbigt att aka till Tesco, slapa fotterna runt gangarna, peka pa varor och titta pa medan Seamus fyllde shoppingvagnen. 20 minuter motion i snigeltakt var nog for att jag skulle fa riktigt ont i magen. Eftersom att det var Mors Dag kande jag att jag ville aka till Seamus' mamma for att fira, speciellt som hon har varit sa snall och lagat mat at mig varje dag (!) sedan jag om hem fran sjukhuset. Tyvarr hann jag knappt satta mig ner innan jag borjade se stjarnor och bli illamaende. Vi akte hem pa en gang och sedan dess har jag inte orkat med mycket.
Jobbigt, jobbigt att varje dag kanna sig litet battre och fa mer energi for att sedan kanna sig totalt slutkord. Nu skall jag inte lyfta ett finger tills dess att mamma och pappa kommer och halsar pa pa Torsdag. Det vore synd att bara sova nar de antligen kommer hit!
No comments:
Post a Comment