In Loving Memory of George Marlon Quaide

Vår bästa vän George har plötsligt lämnat oss i stor sorg och saknad.

George föddes utanför byn New Inn i Co. Galway någon gång i juli 2005. c:a 8 veckor senare valde han att bli adopterad av Åsa och Seamus och bosatta sig i ett litet stenhus utanför Knocklong i sydöstra Co. Limerick.
Efter rumsträning, vaccination och sterilisering började George så småning om att vara ute några timmar om dagen for att lära känna de andra katterna i området. Han var stolt och avståndstagande men respekterad av grannkatterna.

I början av juni 2006, klockan 11 på natten, blev George påkörd av en bil utanfor huset. Efter en lång och svår operation, stål pinnar i vänster bakben och 10 veckor inlåst i bur tillfrisknade han dock och efter ett tag påverkade skadorna inte hans mobilitet alls. Humöret var dock lågt en lång tid efteråt. Lillebror Harry Newman var till stor hjälp under tillfrisknadsperioden. Harry låg alltid tätt intill buren och sov och när George äntligen blev frisk sov de alltid tillsammans pa soffan. George var överskyddande mot sin lillebror och när Harry blev påkörd av en bil och gick bort i Februari 2007 led George av svår separationsångest.

George hade en härlig personlighet, han var försiktig och blyg runt främlingar, men otroligt ömsint och gosig med folk han kände. Hans kroppsspråk och jamande var lika lätt att tolka som en människas. Seamus brukade alltid säga: ”He’s almost human...”. Alla som träffat George håller med om det påståendet.

George hade för vana att endast vilja gå ut och in genom öppna fönster. Klockan 4.30 varje morgon ville han ut (eller in om han redan var ute). Han var så punktlig att man kunde ställa klockan efter honom. Tiden innan han gick bort hade han börjat klättra upp för ett träd, sen ner pa taket och att kliva in genom skylightfönstret. Han perfektade konsten att sätta sig på fönstret som stod öppen, sakta gå framåt tills det lutade så pass mycket att han kunde hoppa in. Han började även att träna på att hoppa upp på karmen till samma fönster för att gå ut, någonting som han oftast misslyckades med. Vi är säkra på att om han inte gått sin tidiga död till mötes hande det inte tagit lång stund innan den konsten också blivit erövrad.

Till favorit sysselsättningarna hörde att attackera lakanen da Åsa renbäddade; hjälpa till med trädgårdsskötseln genom att gräva i rabatten och gödsla; äta fran tallrikar i diskmaskinen eller på bordet; jaga möss i köket samt att bli kliad på magen och under hakan. Han gillade att sova i plastkassar och i kartonger och det hade flera ganger att han krop in under kladerna i fardigpackade resvaskor och somnade, nagot som vi var tvugna att dubbelkolla varje gang innan vi skulle ut och resa.

George sov bäst pa rygg med benen i vädret oftast uppe på loftet på favoritstolen med även på fårskinnspälsen på soffan. Nar Seamus var bortrest sov han på Åsa’s arm, under täcket med nosen intryckt mot hals, kind eller haka.

Bästa vännerna var fosterbrorsan Harry Newman (f. April 2006, d. Februari 2007), Sara Nylund som han alltid fick sova hos när hon var på besök, mormor Ulla som alltid såg till att han hade mat och blev gullad med samt mamma och pappa som älskade honom over allt annat i världen.

George var mer än en katt, han var vår bästa vän, vårt barn, vårt sällskap. Huset är så tomt utan honom. George blev två år gammal.
Närmast sörjande är mamma Åsa, pappa Seamus samt mormor, morfar, övriga släkt och vänner.

One small cat changes coming home to an empty house
to coming home

/Pam Brown