Ack ve, ack ve...

...min jammer stor, min sorg, nod och elande. Ingen manniska som jorden bebor, betanka kan min elande.

Idag har varit en hemsk dag. Ingenting 'major' har hant, bara en massa sma saker som irriterat, upprort och gjort att dagen generellt har sugit. Ni vet en san dar dag som borjar daligt och som inte forbattrar sig alls under dagen gang. En dag som man snabbt glommer, men som dyker upp med nagon veckas mellanrum och det kanns som att hela ens tillvaro har hamnat i komisk osynk.
Det borjade klockan 7.15 pa vagen till jobbet da jag stannat vi en STOP-skylt och bilen bakom borjade tuta som en galning. I basta fall blir jag rasande nar nagon gor sadant. Pa Irland tror man inte pa STOP-skyltar. -"Asa they're only a suggestion and not really a rule...". Jag vet inte hur manga ganger jag hort det sagas nar jag beklagar mig over denna frekventa traffikforseelse. Hur som helst, nar jag val tyckte att det var sakert att svanga ut pa vagen sa bestamde sig bilen bakom att ocksa svanga ut och dessutom kora om mig (I KURVAN!!!) med motande traffik till och med. Jag blev sa chockad att jag bara gapade nar jag tittade at min sida for att se vad det var for idiot som tyckte sig vara sa ododlig och upptackte hur mannen (i medelaldern) hytte med naven och skrek "off the fucking road you bitch or i'll fucking kill you!". Nar chocken lagt sig blev jag rasande. Det tog flera minuter innan jag gatt igenom handelsen i mitt huvud och kunde konstatera att jag inte hade gjort nagot fel, men da kom forstas nasta tanke: Aven om jag gjort ratt, sa var den dar galningen helt overtygad om att det vara han som var ofelbar och vad skulle det da tjana till att konfrontera honom eller ringa polisen. Min ilska forandrades snabbt till frustration och med den kom tararna. Jag lipade hela vagen till jobbet och kanslan av hopploshet fyllde hela min existens. Val pa jobbet sporegnade det och chefen var pa uruselt humor vilket hon lat ga ut over oss. Vi kunde inte grava och dokummentera nog snabbt at henne, som forovrigt satt inne i varmen pa sitt kontor och rokte cigaretter medan vi halkade runt pa varan rituella storhog och forstorde arkeologin med varje fotsteg. Normal hade jag nog inte brytt mig, ett jobb tar sa lange det tar och alla hade gott samvete, men idag var en daligt vald dag fran hennes sida. Jag blev sa sned att jag inte orkade se hennes elaka anlete vid frukosten att jag at min mat i bilen. Dagen fortsatte med mer regn, allt fran sporegn till niagarafall och de fa ganger det blev litet uppehall kom hon ut och bad oss skynda pa. Ingenting var riktat mot mig eller nagon annan personligen, men jag tog det illa. Det ar jobbigt att ha moral och etik i detta jobb nar man maste dela det med cowboys. Paul var tvungen att lugna ner mig nar han sag tarar av frustration valla upp i ogonen. Tack Gud for Paul, en riktig van. Inom nagra minuter fick han mig att skratta igen.

Nar jag korde hem fran jobbet passerade jag en bilolycka. Fem bilar inblandade och den hade precis skett nar jag korde forbi. Jag tror inte att nagon blev allvarligt skadad, men det kanns alltid otackt sedan mina tva olycker att se nar det hander. Mycket traffik gjorde att det tog dubbelt sa lang tid att ta sig till Limerick city och trots att jag svangde in pa handelstradgarden och spenderade halva min lon sa kunde min sinne inte lattas.

Nu ar jag antligen hemma. Det tog 'bara' 2 timmar att ta sig hem. Det regnar fortfarande och mina planer att plantera mina fonsterlador av avblasta. Har jag nagonsin varit i behov av 'comfort food' sa ar det ikvall. Riktig Pasta Carbonara och en flarra rodvin, en perfekt avslutning pa en usel dag. Som tur var sa vet jag ju att (precis som Scarlet O'Hara sager) 'Tomorrow is another day' och att dagens handelser kommer att falla i glomska. Nya tag i morron so cheer up young person!