Mina forhoppningar skot i skyn pa torsdagsmorron da jag fick ett text meddelande av seamus om att han ville bjuda ut mig pa middag. Trots att han ar snall ar det inte sarskilt ofta som han kommer ihag denna trots allt kommersiella dag och jag blev genast uppat och litet nervos. Det har oppnat en ny liten italiensk krog i grannbyn Charleville och vi har lange tankt att ga dit. kort sagt bordet blev bokat till igarkvall klockan 8. Jag var full av forvantan och min nervositet steg for varje timme som gick. Nu javlar, tankte jag, nu ska val anda det dar ringen vara inhandlad. Medan jag gjorde mig iordning forsokte jag bestamma mig for vilken brollopsmarch som skulle passa, ifall italiensk eller norrlandsk buffe skulle imponer bast pa gasterna och vilken musik som skall spelas i kyrkan och efterat. Jag lade ner sjal, hjarta samt en massa pengar (inhandlade en svindyr ansiktskram som tydligen skall fa hyn att dra ihop sig sa man ser yngre ut) pa att se bedarande sexig och forforisk ut. Jag till och med rakade benen, tarna inkluderat och malade mig glittrig ogonskugga. Inte ens jag skulle ha kunnat motsta mig , jadrans pingla! Skumpan pa kylning i kylen, kattrackaren matad och vi drog ivag till restaurangen och ett nytt kapitel i badas vara liv.
Restaurangen var precis sa mysig och perfekt som vi bada hade hoppats pa och maten var hel utsokt. Av ren nervositet sa drack jag alldelens for mycket pinot grigio innan forratten sa jag var halvt berusad nar vi antligen blev serverade. Ratt efter ratt satt jag forhoppningsfullt och vantade med spanning i hela kroppen. Vi pratade visst om tradgardsskotsel, min kommande Sverigeresa samt hur vansinnigt god maten var, men jag var knappt narvarande. I mitt huvud ovade jag pa den overraskade min jag skulle behova producerade sa snart Seamus slangt sig ner pa ett ben, flikt fiskat fram ringasken ur skjortfickan och yttrat 'so whatcha say luv, do ya wanna?' Varmratten kom och jag maste saga att trots att det var tva jattetunna skivor med havsaborre sa tuggade jag sa forsiktigt ifall ringen kanske bivit inbakad mellan fileerna, men icket. Uppsvalld av matthet och vid det har laget ganska sa full kunde jag konstatera att efterratt inte var pa tapeten, jag menar sa klyschig kan han val inte vara att han gomt den i glassen. Dessutom han ar nog for blyg for att fria in public. Jag far nog vanta tills vi kommer hem. Men nar Seamus borjade insistera pa att jag borde ta litet efterratt sa okade misstankarna igen och pulsen med dem. Men aterigen nej. En hel jakla glassbomb senare och inte ett spar av adelmetall sa langt mitt berusade dubbelseende kunde na. Overmatt pa det dar illamaende sattet och rund under fotterna betalade han och vi gick mot bilen. I mitt annat an stilla sinne kande jag pa mig att det inte skulle bli nagot frieri utanfor polisstationen dar bilen var parkerad och knappast skulle det ske hemma i ett ostadat kok med en katt som slingrar sig om benen. Vid det laget borjade jag ge upp om iden om att fa annonsera min forlovning till alla jag kanner sa jag hoppade in i bilen och lyckades somna under den 20 minuter korta bilresan hem. Som avrundning pa ett misslyckat frieri, men en annars valdigt trevlig kvall sa tryckte vi in 'Bridges of Mmadison County' i videon, krop ner i sangen med kattrackaren och somnade innan fortexten var over. Nar jag vaknade i morse sa sa jag till Seamus: 'how weird it would have been if you had proposed to me last night, ho, ho' varpa han sa: we mustn't forget to buy more kittylitter today..' Mitt liv ar precis som pa film!
No comments:
Post a Comment