Vad skall jag jag bli nar jag blir stor?

Jaha da var det gjort. Ingen angervecka tillaten, ingen atervando...
Jag maste nypa mig sjalv for att forsakra mig om att jag inte dromt, att jag inte inbillat mig, att jag inte forvaxlat min tillvaro med nagon annans, att det faktiskt var jag som marcherade in pa chefens kontor en mandagmorgon for tva veckor sedan och sade upp mig.
Men det var ingen drom - det var jag.

Drastiskt? Ja. Idiotiskt? Mycket mojligt. Nodvandigt? Utan tvekan!

Det senaste aret har jag inte haft tid eller ork till mycket annat an att stressa over och avsky mitt jobb. Att ma sa daligt var overvaldigande och sa totalt konsumerande att jag till sist inte hade nagonting positivt att kanna eller tycka om nagonting. Om nu undrar varfor mitt bloggande avtagit sa var detta orsaken.

Nu ar jag klar med att vara negativ, deppig och aptisk, det ar det dags for forandringar, positiv installning och mod. Jag ar varken dum, vardelos eller talanglos trots att det ar vad jag indirekt (och ibland direkt) blivit intalad i flera ars tid. Jag har saker att erbjuda, kunskap och erfarenhet att tillfora och jag fortjanar att fa kanna mig tillracklig, nodvandig och varfor inte (hall i er, for nu kommer jag at ta i) lycklig.

Visst ar jag skrackslagen over den ovissa framtiden och visst oroar jag mig over pengar etc, men jag kanner samtidigt att nagonting stort och positivt ligger runt hornet och vantar pa mig. Efter flera ar av standiga sma och stora motgangar tycker jag att jag fortjanat litet nedforsbacke och medvind.

Sa dar ja, da har jag annonserat min stora nyhet. Nu aterstar bara den stora fragan: Vad skall jag bli nar jag blir stor?