Glad

Ett litet tack till alla som skickat lyckonskningar och gratulationer. Vi kanner oss ganska overvaldigade och generade, men valdigt glada och upprymda.

Det har hant att jag tidigare funderat pa hur det skulle kannas att bli friad till och att ga omkring med en ring pa fingret och jag har alltid trott, bortsett fran den omedelbara gladjen, att det inte skulle kannas sardeles annorlunda. Vardagen har ju alltid den hansynslosa formagan att infinna sig mitt i allt lyckorus. Idag ar det en vecka sedan vi forlovade oss och vardagen har definitivt kommit tillbaka med ett brak, anda kanner jag mig annorlunda... Jag kanner mig liksom...lycklig...(?!).
Denna ytterst symboliska gest fran S blev markoren mellan ett trist ganget ar och en spannande och ljus framtid.

Jag ser fram emot planeringen av brollopet och jag har svart att lagga band pa mig. S har redan satt ner bromsklossarna och tycker att vi kan njuta av att vara forlovade en stund innan hysterin satter igang. Jag haller officiellt med, trots att jag i smyg redan har de flesta planer smidda:-). Daremot har jag lovat honom att inte blogga om planeringen, eftersom han avskyr uppmarksamheten, sa jag far noja mig med en informationsblogg tillhorande inbjudan nar det val borjar dra ihop sig (tydligen maste man lara sig att kompromissa nar man ar trolovand!). Jag kan forvisso halla med om att det ar roligt med litet att spara nagra overraskningar till den stora dagen.

Sen ar forstas fragan hur jag skall fa utlopp for den 'Martha Stewart' del av min personlighet som kampar att fa komma fram. De flesta av mina vanner har har inget som helst intresse att diskutera blommor, meny, fargtema, musik, bordsdekorationer eller liknande. De kan kanske stracka sig sa langt som att prata om klanningar, vilket for mig kanns helt oviktigt (just nu ialla fall).

*suck* vad ar en bal pa slottet..?

Misstrosta dock inte, jag kommer nog att blogga litet om brollopet ialla fall *schhhh*