Min chef pa det gamla jobbet fragade mig vad jag hade for planer med mitt liv en fredag da jag lagat lunch at hela kontoret och jag svarade att jag ansokt som hemmafru, men att jag inte fatt nagot svar annu. Till chefen (och alla andra): Jag har annu inte fatt en intervjutid och i brist pa annat att syssla med har jag temporart gatt till baka till arkeologin. Jag haller er uppdaterade, ni som ar intresserade.
I december blev jag tillfragad av Cahir Organic Market att laga mat etc. och salja pa deras julmarknad. De hade forhoppningar om att jag skulle bli en permanent deltagare, men tyvarr kandes det som allt for mycket jobb for allt for litet beloning. Forvisso hade jag roligt att baka 3000 (!!!!) pepparkakor, laga tva hemgjorda senaper, knack, kola och glogg samt binda julkransar och gora bordsdekorationer. Men jag jobbade 15 timmar om dygnet i 8 dagar och gick bara jamt ut. Det var bara att konstatera - jag ar ingen marknadsforsaljare. Har ar nagra prover pa vad jag skapade och fick salt:
Nu jobbar jag som sagt igen. For forsta gangen i mitt liv har jag en fast anstallning, med riktig lon, sjukpenning (efter 2 ars tjanst), mojlighet till mammaledighet och ett syfte med min karriar. Allt detta kanske later som vardagsmat for er svenskar som laser, men ni skall veta att arbetsklimatet pa den har on ar allt annat an sakert. Att vara fackansluten pa Irland ar lika med att vara en brakstake. Mammaledighet ar nagot som blivit battre med aren. Numera far man 26 veckor betalt, men nar jag fkyttade hit for 9 ar sedan var det inte mer an 18 veckor. Dessa veckor far man dessutom inte rattighet till om man ar projektanstalld, vilken jag varit i alla dessa ar - until now!
Jag skulle kunna saga att jag nu kan luta mig tillbaka och njuta av all av dessa formaner om det inte vore for mina arbetsuppgifter som tyvarr ar allt annat an avslappnat. Som tur ar har jag Damian som chef/stottepelare och klagomur. Jag trivs, aven om jag maste jobba hacken av mig.
Gud vad kul det ar att vara vuxen!
1 comment:
Välkommen tillbaka, bästa tjejen!
En sån där dörrkrans kan du väl trixa ihop och UPS:a hit lagom till första advent, va? Annars räknar jag med att vara på banan igen ungefär år 2023 då Axel borde vara i färd med att flytta hemifrån.
Pussis
Post a Comment