In loving memory of Nico

Det ar sorg i Knocklong. Var lilla valp har dott. Utan forvarning och utan nagon som helst forklaring dog hon i Torsdags eftermiddag. Seamus var ute och gick med henne vid lunchtid och vi pratades vid undertiden. Allt var precis som vanligt och hon betedde sig som vilken valp som helst. Nar det borjade regna gick han hem med henne och stangde in henne i hundgarden. En timme senare gick han for att slappa ut henne och da sag han att hon inte andades. Vi hade otaliga telefonsamtal med var veterinar som inte kunde forsta varfor hon dog sa plotsligt. Vi fick en remiss till ett vet lab i Limerick och vi tog hennes kropp dit Fredag morgon. De kommer att gora en obduktion pa henne och vi far veta svaren om nagra veckor. Vi ar helt chockade. Har vi gjort nagot fel? Har hon lyckats ata nagonting som hon inte borde? Hade hon fatt ett virus som inte upptacktes da hon fick sin halsoundersokning i Mandags? Sa manga fragor som vi inte har svar pa... Tank er att radda en hund fran avlivning bara for att fem dagar senare do ialla fall... Ledsen ar inte ett tillrackligt ord for att beskriva hur vi kanner oss. Samma dag hade jag bokat tid till valpkurs och hade redan bestallt virke till att bygga en hundgard at henne.
Hon var varldens finaste hund. Potential till att bli en riktigt duktig och lydig vovve, latt att trana (hon kunde redan sitta och ligga ner pa befallning). Kanske det inte var meningen, men den storsta och viktigaste fragan bestar: Varfor?
Det blir ingen till hund forran jag avslutat detta projekt och efter det vet vi inte ens om vi har nagon lust. Vi har forlorat en hund, klarar inte av det igen.

Pussis lilla Nico, vi alskar dig!